No country for old men (2007)
Regissör:Ethan & Joel Coen
Skådespelare: Tommy Lee Jones, Javier Bardem, Josh Brolin
Genre: Drama, thriller
Någonstans ute i Texas ödemark under 80-talet stöter Llewelyn Moss på några övergivna bilar, med ett flertal döda kroppar i närheten och ett blodbad utan dess like. Bilarna är fulla med knark och det handlar uppenbarligen om ett knarkuppgörelse gone wrong. Llewelyn Moss hittar även en portfölj full med pengar som han tar med sig hem, och där sätter mardrömmen igång när han får både polisen efter sig men även den högst dödlige lönnmördaren Anton Chigurgh som är ute efter pengarna.
Mycket mer spännande än så blir det inte riktigt. No country for old men riktar sig till en speciell publik, och det är de som uppskattar bröderna Coens verk som mer än ofta kantas av märkliga dialoger och till synes helt meningslösa karaktärer och scener som man inte riktigt vet vad man ska göra av.
Tommy Lee Jones spelar stadens sheriff, och man får följa hans resa genom den ena brottsplatsen efter den andra som Anton Chigurgh lämnar efter sig.
Lee Jones monolog i inledningen är den röda tråden genom filmen ända tills eftertexterna rullar, och det är främst honom och hans karaktärsutveckling det handlar om.
Budskapet i filmen kan diskuteras, men min uppfattning är det helt enkelt tycks handla om - tillfälligheter. Slumpen. Hur små enkla händelser bestämmer ödet och hur ingen undkommer sitt öde. Det positiva med denna framhållning är att eventuella budskap inte trycks i ens ansikte likt många av dagens mainstream-filmer då man ofta utgår ifrån att publiken inte kan tänka själv, utan regissörerna till denna rulle presenterar filmen på ett sånt sätt att det kan tolkas hur som helst.
Jag anser ändå att no country for old men är en rätt så pretentiös och väldigt överskattad lantisfilm som trots det lyckats norpa åt sig flertalet Oscars, bland annat för bästa film. Man har lyckats väl med denna medelmåtta som är fylld av kryptiska dialoger som ska få publiken att tänka till och för att sen eventuellt komma fram till att det var just kryptiskt och meningslöst blaj som inte lyckas engagera alls. Vad gäller underhållningsvärde är det bara Javier Bardem som levererar, hans iskalla uppsyn och skumma vapen gör det nästan värt att se filmen, men bara nästan.
