cineastens

 

 

Regissör: Andrew Niccol

Skådespelare: Nicholas Cage, Jared Leto, Ethan Hawke

Genre: Action, thriller

 

Lord of War är den typen av film som lyckas väcka publikens intresse ganska omgående. Vet man ingenting om filmens handling innan kanske man tittar på filmpostern och ser att Nicholas Cage ansikte är uppbyggd av en jävligt massa kulor. Är det en krigsfilm? En film om politiskt maktspel med vapen i fokus? Actionrulle kanske?

 

Yuri Orlov (Nicholas Cage) är en man som är högst framgånsrik i en bransch de flesta av oss har väldigt begränsade kunskaper om. Han är vapenhandlare, och inte den lagliga sorten som står i butik och kränger revolvrar för 99:99$. Det finns få krig och uppgörelser med vapen han inte har haft en betydande del i, och alltifrån tvivelaktiga afrikanska gerillor till världsledande politiker köper det han har att sälja. Med Nicholas Cage som berättarröst får vi följa Yuri Orlov från dess att han som yngling arbetar i föräldrarnas restaurang, till karriärstoppen där servering av blåbärsvåfflor ersatts av kulor och granater.

 

Med väldigt mörk humor, underhållande dialoger och ett vasst manus lyckas man engagera publiken i ett omfattande världsproblem som har tagit och fortfarande tar fler liv än kärnvapen någonsin gjort. Men vem bär egentligen det största ansvaret? Är det de skjutgalna soldaterna som avfyrar eller är det tillverkarna och vapensmugglarna som fortsätter att froda vapenindustrin?

 

 

"I'm not responsible for the death of any person because I've never pulled the trigger", säger Yuri Orlov i en scen. Han argumenterar för sin sak på ett väldigt övertygande sätt och man kan ju fråga sig huruvida det ur en moralisk synpunkt är försvarbart att göra en häftig underhållningsrulle av problematiken, men jag känner inte att filmen förringar på något sätt.

 

Nicholas Cage tillhör inte direkt gruppen mina favoritskådespelare, jag tycker att han mer än ofta ger intrycket av att vara trött på livet, han ser så glåmig ut och rolltolkningarna är på exakt samma vis, en tråkig jävel helt enkelt. I Lord of War gör han en av sina bättre roller och även om han kändes rätt så felcastad (vem i helvete skulle kunna ta honom för en ukrainier??) så gav han ett bättre intryck än vanligt. En annan skådespelare jag känner är värd att nämnas är Jared Leto, som spelar Yuri Orlovs yngre bror. Hans roll är egentligen inte så betydande för handlingens utveckling, han är en misslyckad pundare som hänger på storebrorsan, men fungerar även som vad i filmvärlden kallas för "likaren", han är rollen vi i publiken dels kan identifiera oss med och som reagerar som vi hade gjort i vissa av de starkare scenerna i filmen.

 

Lord of War fungerar som brutal ögonöppnare men också jävligt bra underhållning en fredagskväll. Det är full fart från inledningen tills sluttexterna rullar. Den smutsiga vapenindustrin och många scener är stundtals jobbiga att se, men det balanseras på sätt som inte gör det alltför påfrestande utan att för sakens nedvärdera allvarligheten.

 

 

 

 

 

Regissör: David Mackenzie

Skådespelare: Natasha Richardson, Marton Csokas, Ian McKellen, Hugh Bonneville

Genre: Thriller, romantik

 

Kvinna gift med högt uppsatt make. Kvinna är hemmafru men hemmet sköts redan av en hembiträde så kvinna har jävligt mycket dötid. Kvinna funderar över sitt trista kärringliv och undrar vad som kan göras. Kvinna förförs därefter av hunk bakom makens rygg. Kvinna faller pladask. Bara ett problem: Hunken har ett någorlunda fläckigt förflutet: Han är himla svartsjuk och sitter inne för att ha mördat sin fru. Oops!

 

Natasha Richardson spelar rollen som Stella, hemmafrun som har ett så enformigt liv att hon gärna beblandar sig med vilket pack som helst för att få lite action i livet, även om det innebär att de inte är främmande för att ta till trubbiga föremål när andan faller på, vilket är fallet med hennes nya toyboy Edgar Stark. Edgar är dömd till rättpsykiatrisk vård och har tillbringat 6 stillsamma år på anstaltet. Det vill säga, ända tills Max Raphael börjar arbeta där och i släptåg har han med sig frugan Stella.

 

 

Attraktionen mellan Stella och Edgar är så omedelbar att de hamnar i säng snabbare än bläcket på maken Maxs anställningsavtal hunnit torka. Det roliga varar en bra stund, men verkligheten kommer snabbt ikapp; en relation mellan en gift hemmafru och en dömd mördare är ju trots allt något man inte direkt vill skryta om.

 

Asylum har en mörk ton som känns i magen, obehaget smyger sig sakta på och förstärks av de övertygande rollprestationerna. Ju längre in i filmen, desto mer förstår man att det handlar om fler tvivelaktiga relationer än en. Man har lyckats fylla ut speltiden till max; på en och en halvtimme tar filmen fler oväntade vändningar men tappar trots det inte i kvalité, även om det är farligt nära då man lämnar en del viktiga frågor obesvarade.

 

Asylum är bra underhållning som visserligen inte kommer att få dig att kissa på dig av upphetsning, men filmen lyckas engagera där och då och lämnar ettnågorlunda avtryck.