Rosemary's baby (1968)
Regissör: Roman Polanski
Skådespelare: Mia Farrow, John Cassavetes, Ruth Gordon
Genre: Rysare, skräck
Då har man äntligen sett denna tidlösa klassiker. Bilden av en barnvagn som balanserar ovanpå en mörk klippa är en bild jag minns ända från barndomen. Trots att denna film har mer än 40 år på nacken är det en riktigt välgjord rysare som utklassar större delen av nutidens skräckfilmer.
Filmen handlar om Rosemary (Mia Farrow) , en ung och vacker tjej som flyttar till New York tillsammans med sin make Guy (John Cassavetes). När Rosemary får positiva graviditetsresultat är lyckan total. Den lyckan förvandlas däremot till bekymmer när hon i samband med graviditeten börjar tappa vikt, få ont i magen och ser mer och mer som ett lik för varje dag som går. Hennes make beter sig underligt, grannarna beter sig ännu konstigare och läkaren försöker övertyga Rosemary att allt är precis som det ska, att de olidliga smärtorna hon känner i magen inte är att oroa sig för. Rosemary misstänker däremot att någonting står riktigt illa till.
Roman Polanski har verkligen tagit åt sig uttrycket "less is more". Här är det inga monster som kikar ut ur garderoben, eller blod som sprutas på väggarna. Nej, i Rosemarys baby ligger fokusen på att skapa en ansträngd och obehaglig stämning. Övergången från käck och glad i filmens första halva till att sända kalla kårar längs ryggen hos publiken är riktigt bra och kommer inte alls som ett brev på posten, utan stämningen byggs successivt upp. Polanski lyckas med att fånga publikens intresse genom att in i det allra sista hålla hårt på vad det är som egentligen pågår, och jag tror att det är däri den stora succén ligger.
Jag älskar filmer som lyckas få publiken att tveka på protagonisten. Till en början framstår Rosemary som en någorlunda naiv, men ärlig tjej med hjärtat på rätt ställe. Mot andra halvan av filmen vet man inte riktigt om allt egentligen bara är en enda stor, misstolkning av Rosemary. Jag hade gärna sett att regissören fortsatte på den tråden, men han lyckas inte riktigt hela vägen.
När filmen tar en övernaturlig vändning sänktes dock mitt intresse rejält. Även om ledtrådar fanns lite överallt om vart filmen var påväg, tyckte jag inte om det. För min del blev det rätt tramsigt, men bortsett från den lilla detaljen är Rosemarys baby en fantastisk rysare som står sig hårt än idag, och en film som måstes ses innan det är dags att hamna under jorden.
The Resident (2011)
Regissör: Antti Jokinen
Skådespelare: Hillary Swank, Jeffrey Dean Morgan
Genre: Drama, thriller, skräck
Har ni sett Single White Female (1992) med Bridget Fonda och Jennifer Jason Leigh? Har ni sett Friday the 13th, och då tänker jag på den senaste versionen som kom ut 2009? Bra, då vet ni precis hur den här filmen kommer att gå till och hur den kommer att sluta. Även om ni inte sett någon av filmerna ovan så har ni varken något nytt eller intressant att se fram emot.
The Resident känns som en enda stor och trött remake av en massa filmer i en. Lite härifrån, lite därifrån, åh lite sådant där måste vi ju ha, med tur så har publiken bott under en sten de senaste 100 åren och kommer inte alls att känna igen historien! Och resultat blir en trött publik som räknat ut hela handlingen redan innan Hillary Swank hinner smörja in sin nakna kropp och glida ner i badet ca 20 minuter in i filmen.
Hillary Swank spelar den hårt arbetande läkaren Juliet som efter uppbrottet med sin pojkvän, flyttar in i en egen lägenhet i Brooklyn i New York. Lägenhet är inte färdigrenoverad, tunnelbanans dundrande några tiotals meter ifrån lägenhetsbyggnaden får hela badrummet att skaka, och under vintern är värmen i lägenheten nästan obefintlig. Men vad spelar allt sådant där trams för roll när lägenheten hyrs ut för en riktigt låg summa.
Juliet undrar om inte det finns någon baktanke, och när hon får förklarat för sig att det inte gör det, flyttar hon glatt in. Det som hyresvärden (Jeffrey Dean Morgan) dock glömde nämna är att jovisst finns det en "catch", och det är den galna hyresvärden som är besatt av henne - han själv alltså.
Det här skulle kunna vara Jennifer Jason Leighs karaktär som återuppstått som man. Manuset till The Resident är helt och hållet befriad från originalitet. Alltifrån de stereotypiska rollerna till handlingen. Det känns som att filmen hade ett uns av potential som däremot skulle kräva en helt ny regissör och ett nytt manus för att kunna göra någonting vettigt av. Musiken är fruktansvärd, och istället för att förstärka scenerna fungerar den endast som irritationsobjekt och banar vägen för en förutsägbar fortsättning till scenen.
Hillary Swank är väl inget minnesvärt i sin roll, hon gör det hon ska och så var det med det. Jeffrey Dean Morgan lyckas lite bättre och har en trevlig-granne-som-hjälper-en-med-påsarna-uppsyn, samtidigt som han även fungerar som trånande och desperat galning. Tyvärr är det inte tillräckligt för att rädda denna trista film, och jag är lättad över att den här fåniga skiten går direkt till DVD istället för upp på vita duken.
