cineastens

 

Det sägs att vin blir bättre med åren, men om Ridley Scott vore ett vin, så skulle han vara ett vin som gjorde precis motsatsen.1979 kom en av de bästa utomjordingfilmerna någonsin, kanske till och med den allra. "Alien" var kort och gott en film som tog världen med storm, och 40 år senare, med tillgång till nyare och vassare teknik för att i princip kunna skapa vad som helst filmväg, så står Alien stadigt kvar på filmtronen.

 

Vad hände egentligen under dessa 40 år? Hur kan Prometheus, en film med en budget som skulle kunna försörja en by i valfritt utvecklingssland med mat i flera år, och en regissör som står bakom flera av världens mest uppskattade filmer (Alien, Gladiator), blivit så makalöst...dålig?

 

Vi tar det från början. Prometheus är namnet på ett rymdskepp som är påväg till en okänd destination någonstans i vårt enorma universum för att ta reda på vad som ligger bakom människans ursprung. Vilka har man då valt att ha med på detta extremt påkostade mångmiljardprojekt? Jo, en robot som springer omkring som ett våp och verkar ha en egen agenda (exakt vad det var är fortfarande ett mysterium), Charlize Theron i en tajt kroppsstrumpa som den strikta projektansvarige som ingen bryr sig om, en grottexpert som inte verkar veta vad han gör där och samma sak gäller för de flesta av karaktärerna.

 

Att alla springer omkring som vantar och rör allt i sin väg och trycker på alla möjliga knappar utan en tanke på att de befinner sig på okänd mark, och borde kanske visa, jag vet inte, lite respekt? för de potentiellt blodtörstiga utomjordingarna på dörren på andra sidan de försöker öppna, ger intrycket av en väldigt oorganiserad grupp med människor som ska föreställa det bästa jorden hade att erbjuda.

 

Filmen är två timmar lång och varje minut kändes bara som en enda lång transportsträcka till Ridley Scott's ess i ärmen, hans hemliga vapen för att komma in och ge oss en spektakulär upplevelse som skulle kunna ursäkta den häpnadsväckande dåliga handlingen dittills och sen avsluta filmen med värdighet, men tyvärr kom räddningen aldrig. Noomi Rapace kniper huvudrollen och ger en tvivelaktig prestation, som däremot kan ursäktas någorlunda eftersom hennes karaktär tillsammans med filmen är så bedrövlig att räddningen fanns lika långt borta som trovärdigheten hos denna film. 

 

Visuellt så är Prometheus ett smörgårdsbord med det bästa av det bästa; den är galet vacker med storslagna miljöer och häftiga specialeffekter, men dagen då det räcker med snygg film för att duga är dagen jag lägger ner allt som har med film att göra.