cineastens

Regissör: Tony Gilroy

Skådespelare: Jeremy Renner, Rachel Weisz, Edward Norton

Genre: Action

 

"3 is a magic number, yes it is, it's a magic number", tycker telefonföretaget 3, och även om de troligtvis inte hade actionfilmer om superagenter i tankarna så stämmer det att tre är ett jävligt bra nummer att hålla sig till i filmvärlden, efter tre går det tyvärr oftast bara rakt ned i kloakerna.

 

The Bourne Identity, The Bourne Supremacy och The Bourne Ultimatum är alla filmer som levererar mycket underhållning och är ovanligt bra för att handla om statskonspirationer och Jackie Chan-inspirerade superagenter. Det är actionfilmer av den bättre sorten, därför känns The Bourne Legacy otroligt malplacerad och hur himla onödig som helst. Om det inte vore för namnet så hade nog filmerna inte gått att förknippa med varandra, vilket nog mest hade varit till de tre föregående filmernas fördel.

 

Om jag minns rätt så slutade The Bourne Ultimatum med att Jason Bourne simmade ut i friheten och lämnade dörren öppen för en fjärde uppföljare. Det är klart att en uppföljare gjordes, och nu rullar pengarna in för filmskaparna som det ska medan troligtvis större delen av publiken känner sig lagom blåsta.

 

Matt Damon valde att tre filmer om odödlig agent var mer än nog, och huvudrollen denna gång spelas av Jeremy Renner. Han är Aaron Cross, ännu en av CIA's hemliga labbråttor som "got away". Till skillnad från Jason Bourne som hade en jävlaranamma och mejade ner allt och alla i sin väg för att uppnå rättvisan, så verkar Aaron Cross mest bara flyta omkring. Han verkar inte ha några ambitioner förutom ett gäng färgglada piller han är på desperat jakt efter.  Med sig i sina vansinnes bilfärder som mest finns till för att fylla ut tiden har han en söt labbläkare (Rachel Weisz) som egentligen inte heller fyller någon funktion i filmen. Gäsp.

 

 

Filmen kommer inte igång ordentligt förrän efter en timme, och fortfarande då är det lite oklart vad som pågår. Edward Norton har en otacksam roll som någon sorts CIA-chef med license to kill. Han sitter i säkert förvar i ett svalt och luftkonditionerat rum någonstans i USA och beordrar omkring sitt folk och riggar upp förtäckta mord till höger och vänster. Lite då och då växlar filmen från Renners jakt på vad det nu var han skulle ha, tillbaka till viktiga CIA-människor med högteknologiska apparater som planerar mord och talar pretto-ord som inte ger filmen någon större dimension.

 

Ett par trevliga och nervkittlande scener har man lyckats med, men tyvärr räcker det inte för att balansera ut det otroligt magra och slöa manuset. Jeremy Renner och Rachel Weisz gör såpass bra ifrån sig som det går att göra när det rör sig om fyrkantiga och inspirationslösa rullar som denna, men Renner gör filmen lite extra sevärd, ögongodisväg. Som min biokompis uttryckte sig ser han egentligen ut som en efterbliven grottmänniska, med den potatisnäsan, men mannen har en riktig sex appeal som gör det lite enklare att genomlida två timmars medioker soppa.

 

(O)turligt nog krävs mer än en bildskön man för att skapa en lyckad film och med Bourne Legacy har man kammat noll, vilket egentligen är jävligt synd eftersom den ändå hade tre värdiga filmer i grunden, en etablerad fanbas och en intressant story att bygga på. Allt detta flöt iväg tillsammans med Jason Bourne och kvar är en tveksam uppföljare.